Exploatering av arbetskraft i kaffeproduktionen

Under ett vanligt år konsumeras cirka 500 miljarder koppar kaffe runt om i världen, vilket motsvarar 2,25 miljarder koppar per dag. Den globala kaffemarknaden var värd 83 miljarder dollar 2017 och beräknas öka stadigt. Trots kaffets popularitet i det moderna livet är det få kaffedrickare som inser den mänskliga kostnaden för deras koffeinfix.

Från omänskliga arbetsförhållanden till barnarbete och människohandel är arbetskraftsexploatering inom kaffeproduktionen en bitter verklighet som konsumenterna inte känner till.

Globala problem

Merparten av kaffekonsumtionen sker i industriländerna, med USA, Tyskland och Frankrike som de största importörerna. Omvänt kommer mer än 90 procent av kaffeexporten från utvecklingsländer som Brasilien, Vietnam, Colombia och Mexiko. Enligt en rapport från det amerikanska arbetsmarknadsdepartementet finns det bevis för att det förekommer barnarbete och/eller exploatering av arbetskraft inom kaffeproduktionen i alla dessa länder, och även i många andra länder som Costa Rica, Elfenbenskusten, Dominikanska republiken och Uganda.

Från bönor till bryggning är kaffeproduktion en process i flera delar som omfattar många mellanliggande steg innan slutprodukterna når detaljhandeln. Denna arbetskrävande process innebär att det är extremt svårt för kaffeåterförsäljare att spåra kaffets ursprung och säkerställa etiska arbetsmetoder vid källan.

Det innebär också att endast en liten del – ofta 7-10 procent, men ibland så lite som 1-3 procent – av detaljhandelspriset når kaffeodlarna. Fluktuationer i kaffepriserna leder ofta till att odlarna inte får en lön som de kan leva på, vilket äventyrar deras familjers överlevnad och hälsa.

Jordbrukarnas verklighet

Kaffeodling kräver intensivt manuellt arbete, t.ex. plockning, sortering, beskärning, ogräsrensning, besprutning, gödsling och transport av produkter. Plantagearbetarna sliter ofta i intensiv värme i upp till tio timmar om dagen, och många är skuldsatta och löper allvarliga hälsorisker på grund av exponering för farliga jordbrukskemikalier.

I Guatemala får kaffeplockare ofta en daglig kvot på 45 kilo bara för att tjäna minimilönen: 3 dollar om dagen. För att uppfylla detta minimikrav drar föräldrarna ofta sina barn från skolan för att arbeta med dem. Detta beteendemönster äventyrar barnens hälsa och utbildning i underutvecklade landsbygdsområden, där de redan har stora hinder och motgångar.

Tvångsarbete rapporteras ofta i kaffeodlingsområden i Guatemala och Elfenbenskusten. Arbetstagarna utsätts för fysiskt våld och hot om att förlora arbete, lön eller mat om de inte uppfyller en viss – ofta orimlig – standard. Många arbetar utan kontrakt, betalning i tid, skyddsutrustning eller lämplig medicinsk vård. Migranter är särskilt utsatta eftersom många inte har råd att återvända hem och måste förlita sig på plantagearbete för att överleva.

Barnarbete och exploatering

Ungefär 20 % av barnen i kaffeodlingsländerna faller offer för arbetskraftsexploatering inom kaffeodlingen. Eftersom arbetarna står inför krävande kvoter tar de ofta med sig sina barn för att hjälpa till på fältet för att få en lön som går att leva på. Det amerikanska arbetsmarknadsdepartementet rapporterar att det finns uppskattningsvis 34 131 barnarbetare som odlar kaffe i Vietnam, varav 12 526 är under 15 år.

Enligt samma rapport arbetar nästan 5 000 barn under 14 år på kaffeplantager i Brasilien, ofta utan kontrakt eller skyddsutrustning. I Elfenbenskusten utsätts barn för människohandel och tvångsarbete. Barn transporteras med våld till kaffeplantager från närliggande länder som Benin, Mali, Togo och Burkina Faso och rekryteras för att arbeta för liten eller ingen lön, ofta i tre eller fyra år tills de kan återvända hem. Hot om våld och indragen betalning hindrar dem från att lämna odlingarna, och många drabbas av nekad mat och sjukskrivning.

Många sydamerikanska länder har lanserat omfattande och effektiva sociala program och strategier för att ta itu med barnarbete och exploatering av arbetskraft på kaffeodlingar. Under 2018 gjorde Colombia betydande framsteg i arbetet med att ta itu med barnarbete genom kampanjen Att arbeta är ingen barnuppgift, den nationella politiken för barn- och ungdomsåren och centret för brott mot människohandel.

Den brasilianska regeringen finansierade och deltog i program som riktar sig mot barnarbete, till exempel kampanjen #StopChildLabor (#ChegaDeTrabalhoInfantil) och programmet Living Together and Strengthening Links (Serviço de Convivência e Fortalecimento de Vínculo).

Rörelsen för rättvis handel

Under det senaste decenniet har utnyttjandet av arbetskraft vid kaffeodling uppmärksammats över hela världen. Som ett resultat av detta har många socialt medvetna företag engagerat sig i en rättvis handelsstrategi som främjar bättre vinster för odlarna och mer hållbara jordbruksmetoder. Rättvisemärkt-rörelsen arbetar bland annat för att ge odlarna ett högre pris för sitt kaffe under villkor som strikt förbjuder användningen av exploaterande metoder.

Etiskt certifierade kaffemärken som Equal Exchange och Cafedirect har ökat i popularitet i takt med att konsumenterna har blivit mer medvetna om problemen med arbetskraftsexploatering. Certifieringssystem som Fairtrade International, Rainforest Alliance och UTZ Certified ger värde åt socialt medvetna företag och uppmuntrar handelsmetoder som stärker småbrukare.

– Alice Nguyen

Artikeln är inspirerad av: https://borgenproject.org/tag/child-labour-and-labor-exploitation-in-coffee-production/